Bättre sent än aldrig!

Drygt en vecka har gått sen Stockholm Marathon. Träningslusten har inte riktigt infunnit sig och jag har bara tränat en gång senaste veckan, på gymet på jobbet. Jag vet att jag borde börja springa igen eller åtminstone damma av min landsvägscykel som inte fått vara ute i år. Men ibland är det skönt att bara få lata sig också.

Igår hade vi barnkalas för sonen. En av dagispapporna hade med sig en present, till mig! Han jobbar som skribent och fotograf på en av de bästa och mest kända cykel- och löpartidningarna och de hade städat kontoret. Och turligt nog hittat en cykeltröja av märket Gore, som var förstor för hans fru men som passade mig perfekt. Och tänk vad en ny cykeltröja kan göra för motivationen! Vips blev jag jättesugen på att cykla och idag bad jag om att bli avsläppt påvägen ut till landstället så att jag kunde cykla sista biten. Det blev en härlig tur på slingriga småvägar i Roslagen. Cykelmusklerna och framför allt baken var ovana, men jag kom igång efter ett par mil.

Så bättre sent än aldrig, premiärturen med Orbean 2012 ägde rum 10 juni och blev 48,5 km!