onsdag 11 maj 2016

Väntans tider är över

Åter tillbaka i vardagen och någorlunda återhämtad från min post-semester blues. Jag hade turen att träffa både Helena och Katrin här hemma veckan efter vår resa, vilket dämpade min blues lite grann. Sen hade vi rätt mycket kontakt via Messenger. Det går ju inte bara att klippa banden direkt när man levt så tätt ihop en vecka, det måste ske en gradvis avvänjning. Men nu är jag tillbaka även om jag ser fram emot att träffa dem alla igen. 

På senare år har perioden från början av maj och fram till midsommar blivit något av en transportsträcka för mig och jag tror tyvärr inte jag är ensam om att känna så. Och det är verkligen synd eftersom det är typ den finaste tiden i Sverige. Då slår alla träden ut, dagarna blir forfarande länger, energin återvänder i trötta kroppar och alla blir glada. Det är en tid full av förväntan inför den stundande sommaren, sommarlovet och semestern. Men innan man kommer så långt så är det mycket som ska hända. Terminen ska avslutas med allt vad det innebär. På jobbet skruvas tempot upp ytterligare för att hinna med allt som ska hinnas med innan semestern och till råga på allt är det en massa röda dagar i kalendern och planeringsdagar på dagis. I år föll det sig så väl att jag precis gått ur ett stort projekt och nu lagom ska kliva in i ett nytt. Men det kommer förhoppningsvis inte hinna dra igång med full fart innan semestern. Så på den fronten känns det rätt lugnt. Men kvar står det faktum att vi ska hinna med två små killars födelsedagar, två kompiskalas, ett släktkalas, graderingshelg på karaten, uppvisning på fiolen, Mini-marathon, Superior Kids, Vätternrundan och en klassträff. Däremellan ska vi hinna fixa på landet och få i båten. Perry ska helst träna lite till Vätternrundan, jag till Vansbro 1/2 IM och det vore ju trevligt att hinna njuta av några grillkvällar innan vi går mot mörkare tider igen. Så ja, det känns rätt lagom att logga ut för semester nu. Och då har jag ändå skippat Kungsholmen Runt, Stockholm Marathon och Halvvättern i år,

Så vad göra? Först och främst sluta klaga. De flesta aktiviteterna kan man ju faktiskt skippa om man tänker efter men är det så att man vill hinna med dem alla, så försök att njuta lite samtidigt och inte bara beta av dem och vänta på att det ska bli semester. Att bara gå och vänta gör ju ingen glad. Att bara gå och vänta och bygga upp förväntningarna inför något brukar vara som att be om besvikelser och osämja i familjen när det väl blir semester. Nej, bättre att försöka njuta av nuet och av känslan av att något kul väntar om ett par månader. Hur det kommer bli och kännas då blir en överraskning. Kanske kommer barnen bråka oavbrutet första veckan, det regnar och jag blir sjuk. Eller så blir det en jättehärlig vecka på Playitas med en massa sol, bad och roliga familjeaktiviteter. Men förmodligen nåt däremellan, den som lever får se!

Den senaste veckan har varit helt fantastisk vädermässigt, och pollenhalterna har överträffat sig själva varje dag. Timothy och jag har varit riktigt dåliga och jag har nästan trott vi varit sjuka. Men det är bara björken. I helgen var vi på landet och sov över för första gången. Det var sommarvärme och jag gjorde OW-premiär i Urösundet som dock bara höll 13 grader så det blev bara 250 m simmat. Kallt men härligt...och grumligt. Jag saknar det klara vattnet i Nerja. Det är mycket jag saknar med Nerja, så kanske blir jag en av de pensionärer som hänger på solkusten om några år? På kvällarna grillade vi och satt på terrassen i kvällsolen och njöt.  

Grillpermiär med tonfisk

Övning ger färdighet; Selfie

Finbesök från stan

Då dricker man skumpa i solen

Killarnas moderatholkar på plats

OW-åremiär med Magnus. Före...

...under...

...efter!

Bastukväll i Lena o Björns fina bastu

Utsikten är ok

Kvällsdopp

Frukost i solen

I söndags hade jag o Perry 12-årig bröllopsdag. Det är inte klokt vad tiden går. Vi firade med en cykeltur i Roslagen och sen lite bubbel på kvällen. Men det bästa var ändå cyklingen på fina småvägar utan trafik. Strålande sol och över 20 grader, nästan som i Nerja fast tillsammans med min allra bästa Perry :). 

8 maj 2004

8 maj 2016



















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar