Redo för comeback

Nästa vecka är det dags! Efter att inte ha löptränat ordentligt sen i maj förra året ska jag prova och springa den 1 februari. På coachens inrådan har jag investerat i nya skor, köpte på rean för halva priset, och jag har gjort mina övningar flitigt. Så nu finns det inte mycket annat att göra än att hoppas.

Fula men billiga!

I veckan märktes det äntligen att vi går mot ljusare tider. Tyvärr speglades det inte i min sinnesstämning. Jag har känt mig rätt nere ett tag, låg helt enkelt, utan egentlig anledning. Jag är omotiverad på jobbet trots att jag nyligen haft semester och har ett jättespännande och utmanande kvartal framför mig. Jag är less på allt; på mig själv, på jobbet, på mina kläder, på Stockholm, på SL, på bilen, på huset... ja, typ på allt utom på mina killar och på träningen. Vad göra? För nåt måste man ju göra åt det. Jag började med att shoppa loss lite på rean, klippa håret kort, jobba mindre, träna mer, träffa dem jag gillar, boka resa och kolla efter jobb. Efter det kändes det lite bättre men inte 100. Jag kommer in i sånna perioder ibland men brukar kunna ignorera dem och bara köra på men nu känner jag mig helt utmattad och oförmögen att ta tag i nåt. Kanske på grund av att jag var sjuk och utmattad större delen av min julledighet, eller så beror det på att jag måste göra en förändring i livet. Troligtvis en kombination av båda och jag har redan tagit ett par steg mot förändring, om än små men ändå.

Innerst inne hoppas jag att min comeback till löpningen, vilket inledningsvis kommer inskränka sig till 10 min jogging i 7-min tempo, kommer vara lösningen på alla problem. Inte för att jag tror det men hoppas kan man ju alltid. I så fall kan jag ju fortsätta på den inslagna vägen med villa i Täby, jobb på banken o.s.v. och förhoppningsvis känna mig nöjd med det. Eller?

Jag längtar nästan konstant till fjällen, till riktiga fjällen inte Sälen eller Idre, utan dit där det är lugnt o stilla och man kan se vidderna över kalfjället. Jag har fortfarande problem med luftrören och inbillar mig att det beror på den dåliga luften hemma, på jobbet, i t-banan, i simhallen os.v.. Jag älskar att vara utomhus oavsett väder fast det är nog inte så nyttigt som man tror. Avgaser och annat skit förpestar luften och kommer ner i lungorna. Men i fjällen är luften frisk och ren. Och i min dröm köper vi en stuga i Klövsjö eller Storhogna och tillbringar en massa tid där vinter som sommar. Men det är bara en dröm och kommer så förbli en lång tid framöver.

Så det bästa jag kan göra just nu är att ta en djup klunk rödvin, lägga mig i soffan och sluta fundera så himla mycket. Det löser sig nog, det brukar ju göra det! 

Världens vackraste verb

För några år sen var vila något jag inte ansåg mig behöva, jag fnös jag nästan åt ordet. Vila, varför ska man göra det? Om jag är trött sover jag och om jag är stressad går jag ut och tränar eller gör något annat för att få utlopp för frustrationen. Men vila kan man ju inte göra, då blir man ju bara ännu mer stressad över allt man inte uträttar (=presterar). Men med åren har jag börjat lägga in en annan betydelse i ordet vila. Nu är vila för mig inte nödvändigtvis likställt med att ligga på soffan och pilla mig i naveln eller läsa en bok, även om det absolut inte är något fel i det och faktiskt något jag ägnar mig åt då och då. Vila för mig numera är att finna ro i stunden, i det man gör. Vila är när sinnet är lugnt, när jag mår bra, när jag gör något jag tycker är kul, umgås med människor jag tycker om och gör saker som får mig att växa. Så även om jag rätt sällan ägnar mig åt fysisk vila i renodlad form ser jag till att få så mycket vila som möjligt varje dag. 

Och efter att ha hört på Tomas Sjödins, pastor och författare, Vinterprat från 2013 känner jag att jag definitivt är på rätt väg. Inte för att jag är religiös, i alla fall har jag inte trott det hittills, men det är klart att jag har en tro och en livsfilosofi som jag försöker följa. Tyvärr gick det inte så bra under hösten, det gick skitdåligt faktiskt, vilket medförde att jag inte alls var den person jag ville vara för mina närmaste och dessutom blev jag jättesjuk när jag väl blev ledig. Jobbet gick ju bra men vad är ett jobb egentligen? 

Tomas Sjödin anser att den som vilar tar ansvar och jag är beredd att hålla med även om det kanske kan verka lite långsökt. Vilans stora hemlighet är att nånting händer när man slutar försöka som inte kan hända så länge man försöker. Jag tror vi alla upplevt detta men inte riktigt förstår varför saker och ting ofta löser sig när man ger upp, eller låter saken vila. Därför är det ju passande att vila ibland kallas rekreation vilket betyder återskapelse eller nyskapelse. För att när vi tillåter oss själva att vila skapas förutsättningar för att nåt nytt ska kunna ta form. Vilan påverkar även kärleken, vilket verkar ännu mer långsökt men ändå så himla självklart. Vilan är en gåva till dig själv men även en gåva till dem man älskar allra mest. Om vi inte tillåter oss själva att vila får inte kärleken den ro och plats den behöver i våra liv. I takt med att vi tröttar ut oss själva tröttar vi också ut kärleken och till slut blir den utmattad och hemlös, vilket vi ofta tolkar som att kärleken tagit slut.

Vi tror kanske att vårt val att stressa runt bara påverkar oss själva och att om jag väljer en livsstil utan vila så har jag min fulla rätt att leva så. Visst kan man tänka så, men man kan också tänka att en följd av att jag inte unnar sig själv regelbunden vila blir att jag rör upp luften runt de människor som jag har runt omkring mig. På det sättet blir bristen på vila ett hot mot våra relationer. Om vi hela tiden tillåter livet att gå fortare och fortare är det lätt att glömma att det faktiskt är enklare att skaffa ett nytt jobb än att skaffa en ny familj. Och vi kör på i full fart och tanken på vila finns inte världskartan. Så förutom att vilan är bra för mig själv är vila att göra något för dem man tycker mest om. Det tycker jag är viktigt att hålla i minnet när stressen i vardagslivet ökar och tar större och större plats på bekostnad av vilan. Så när jag jagas av alla måsten och borden ska jag påminna mig själv om att den som vilar faktiskt tar ansvar. Och eftersom jag är en ansvarsfull person kommer jag se till att jag vilar på ett eller annat sätt. 

Så störst av allt är kärleken och världens vackraste verb är VILA!

Vila i fjällen

Ett soligt men otroligt kallt Björnrike/Vemdalen

Nyårsafton 2015

Årets höjdpunkt blev nyårsafton! I ett svagt ögonblick, och inte helt opåverkad av alkohol, hade jag bjudit in några vänner till nyårsmiddag med filmtema. Att Perry inte var särskilt förtjust i idén eller att det skulle medföra en hel del jobb störde mig inte det minsta då. Men ju närmare nyårsafton kom, desto mer stressad blev jag. Dels för att jag varit sjuk hela julhelgen och inte hunnit planera kvällen ett dugg, dels för att den viktigaste delen av min utklädnad som jag beställt på Ebay inte hade anlänt från Kina. Men allt brukar ju ordna sig och det gjorde det även denna gången. Peruken anlände den 29 december och menyn svängde jag ihop samma kväll. Så den 30 december var det bara att shoppa loss på alla fronter, mat, skumpa, pynt, styling, utklädningsgrejer samt att skriva ut filmaffischer och sätta ihop låtlistor. Jättekul och hela familjen var engagerad!

Hela Nyårsafton gick åt till att fixa inför middagen och det var superkul. Jag älskar ju verkligen att laga mat men under hösten har det inte givits så många tillfällen för att fixa fina middagar eftersom vi varit så trötta. Så det var ett sant nöje att få stå i köket hela dagen. Vi har ett perfekt hus för fester och när gästerna kom hade vi lyckats få till det riktigt fint tyckte vi själva i alla fall, med röd matta i hallen, filmaffischer på väggarna, filmpynt i taket och lite filmmusik i bakgrunden. 

Pynt för filmmiddag

Dukat och klart

Kvällens meny!

Hela sällskapet hade gått all in avseende utklädnaden och här fanns James Bond, Jack Sparrow, Cathy, Elsa Frost, Ironman, Sandy & Danny, Sherlock och ett par till. Vi började med skumpa, tilltugg och lite mingel.

Drygt halva gänget, 4 barn saknas

Jack och Cathy

Danny & Sandy

Danny & Sandy x 2

Sen blev det middag och den pågick ända till 12-slaget faktiskt. Helt otroligt vad tiden flög iväg. Maten blev efter förutsättningarna bra och drycken verkade falla gästerna i smaken. Alla blev mätta och stämningen var på topp strax innan kl 12. Vi hämtade upp barnen, som samtliga var vakna, och gick ut i trädgården för att kolla lite fyrverkerier. Och sen var det dags för Jack och Cathy och barnen att åka hem med den förbeställda taxin. Strax därefter kraschade Taxi Kurirs bokningssystem ihop så vi fick nöjet att behålla de sista gästerna ytterligare en timme innan deras taxi slutligen kom.

Rejält onyktra men fortfarande uppe i varv plockade Perry och jag undan efter festen och gick igenom kvällen. Det blev en otroligt rolig kväll trots att vi inte blev fullt så många som vi från början tänkt oss. Vi var båda överens om att utklädnad tillför en extra dimension till festen och både vi och barnen kan tänka oss att göra om det igen. Till och med Samuel som aldrig vill klä ut sig eller göra något spontant sa att nästa gång vi har gäster vill han vara Sherlock igen :). Dagen efter var rätt tung men vi fick besök av våra nyårsgäster igen som skulle hämta sina bilar och det var trevligt. På kvällen gick vi till ICA och handlade godis, läsk och ostbågar tillsammans med barnen och sen tittade vi på Dumma mej i soffan innan alla slockande. 

Jag kände mig trött men också oerhört glad över att festen blev så bra, över att jag är på bättringsvägen med förkylningen i alla fall (foten är det sämre ställt med) och att jag överhuvudtaget lever! 

Gott Nytt År!

önskar 

Bond, Frost, 

Sherlock och Ironman