Living on the edge

Mitt liv är vanligtvis inte jättespännande. Men just nu känns det som jag ständigt går balansgång på en skör liten tråd. De senaste veckorna har jag inbillat mig att jag är frisk och träna på rätt många timmar i veckan. Men förra veckan tvingades jag inse att jag nog faktiskt inte är helt frisk ännu. Bihålorna är fortfarande täppta och jag blev återigen så osannolikt trött, fick ont i kroppen och kände mig allmänt som ett lågvattenmärke. Inte blev det bättre av att folk på jobbet och Perry sa att jag såg trött ut. Så i söndags morse gjorde jag nåt som jag inte gjort på mycket länge. Efter en usel träningsvecka hade jag bestämt mig för att sticka ut tidigt i skidspåret och köra ett par mil. Jag ställde klockan på 6.30 och gick och la mig tidigt på lördagkvällen. Men när klockan ringde var jag helt slut och jag hörde att det blåste halvstorm ute, så jag stängde av väckarklockan och sov vidare i två timmar. Det blev en lugn skidtur med Timothy på förmiddagen innan det var dags för kalas hos kusinerna i Alsike. En dag med 0% träning fick avsluta en usel träningsvecka och jag lovade mig själv att nästa vecka måste bli bättre.

Bortsett från träningsaspekten så var dock förra veckan mycket bra. Timothy och jag bakade semlor. Han tyckte det var jättekul och var supernöjd med sina bullar. Han sa: Mamma tänk att alla mina bullar blev helt perfekta! På kvällen överraskade vi semelälskaren Perry med en hemgjord semla och de var fantastiskt goda...och fina :)

Perfekta semelbullar

Och så här fina semlor blev det

I onsdags jobbade jag hemma och lunchträningen blev ett kort pass i längdspåret. Jag fick agera spårmaskin i början men sen hittade jag bra spår. Det var alldeles underbart. Tänk att ha skdispår så nära hemmet, vilken lyx!

Mina gamla skruttskidor fick ut och rasta sig

Fina spår

Min andra lediga måndag tillbringade jag med Samuel. Vi var i Täby C och shoppade lite och han gick till frisören för första gången. Vi hade pratat mycket om att han skulle gå till frisören och klippa sig nu när han är en stor kille. Hårklippning är ju annars förknippat med gråt och tandagnissel när jag klipper honom. Nu satt han hyfsat stilla i en klippstol som såg ut som en bil och tittade på Cars på DVD. Det var inte populärt att bli klippt men han grät inte och var väldigt stolt efteråt. Ett steg framåt för Samuel!

Hos frisören

Den här veckan är snart redan slut. Men det har varit en bra vecka med otroligt vackert väder och glada barn. Söndagens vila gjorde nog susen för jag känner mig lite piggare har cyklat till jobbet tre dagar och även kört ett träningspass per dag. Längdskidor i  måndags i Täby konstsnöspår, simning i tisdags kväll, löpning igår och löpning och simning idag. Imorgon är det vilodag och på lördag långpass löpning. På söndag åker vi till fjällen och mitt mål är att vara rejält nedtränad tills dess så att jag kan njuta av en fjällvecka med slalom, längdåkning och familjeaktiviteter. Och än så länge går det enligt planen även om det var ett par riktigt sega ben som var ute och lunchjoggade idag. Ikväll är det middag på stan med goda vänner. Torsdagar börjar bli en stående utekväll för mig :)!