Med några dagars perspektiv till Vansbro triathlon kan jag bara konstatera att inget blev som jag tänkt mig. Men jag kom i mål, vilket jag borde vara stolt och glad över, och det hoppas jag att jag kommer vara om ett tag. Men just nu är jag bara besviken på mig själv och missnöjd med min insats.
Dagarna innan tävlingen låg fokus på vädret, vattentempraturen och en ond hals. Prognosen visade 7 grader och ösregn. Vattentemperaturen skulle sannolikt inte orka över 14 grader, vilket tillsammans med det kyliga vädret sannolikt innebar en förkortad eller inställd simning. Men eftersom besked skulle lämnas två timmar innan start var jag tvungen att förbereda mig på en mycket kall simning.
På fredag förmiddag lämnade jag, Marie och Susanne ett lite mulet men hyfsat varmt Stockholm. När vi närmade oss Dalarna började det regna och det höll i sig hela helgen. Vi hämtade våra nummerlappar och körde sen till Sälen där vi skulle bo. Regnet vräkte ner och det var 5 grader varmt. Vi åt en god pastamiddag och började sen packa inför tävlingen. Det var inte lätt men slutade med att jag valde mer kläder framför mindre och jag insåg att växlingarna skulle ta rekordlång tid. Men hellre det än att uppleva ett "Stockholm marathon 2012" igen.
På tävlingsdagen var vädret oförändrat. Jag hoppades innerst inne fortfarande på simning eftersom jag vet att det är mångas svagaste gren, dock inte min. Jag kämpar istället med cyklingen. Men den realistiska sidan av mig sade att det inte skulle bli nån simning på tävlingen utan troligtvis löpning istället.
I Vansbro regnade det om möjligt ännu mer än i Sälen men det var 2 grader varmare; 7 grader i luften. Växlingsområdet var som en leråker och alla tryckte inne i restaurangtältet i väntan på pre-racemötet kl 10. Vädret och klädval var de stora samtalsämnena och det var kul att det var så många från klubben där som man kunde hänga med. På mötet bekräftades våra misstankar om att simningen ställdes in. Den ersattes med 6 km löpning. Jag kände mig modfälld men började sen tänka helt om avseende klädval. Det blev mycket kläder på den inledande löpningen och inför cyklingen ännu mer kläder. För att på den avslutande halvmaran bli lite mindre kläder.
Min plan var att köra den första löpningen riktigt lugnt. Sen lägga mig i ca 30 km/h på cyklingen. Jag visste att banan var flack, det blåste inte jättemycket och de sista brickpassen hade jag kunnat pressa på rätt bra och ändå haft krafter kvar till löpningen. Men planen grusades på grund av krånglande teknik. Min cykeldator flippade ur och visade konstant att jag körde 99,9 km/h. Tidtagningen hade dessutom av nån anledning startat 4 timmar innan jag började cykla, vilket innebar att jag inte hade en aning om hur fort jag körde. Som orutinerad cyklist blev det tyvärr så att jag fegade och slutade på en snitthastighet på 28,37 km/h, vilket betydde att jag tappade ca 10 min mot min plan. Mitt byte till löpningen gick hyfsat snabbt mycket på grund av att jag råkat få syn på en klocka och insåg hur långsamt jag cyklat. Detta gjorde mig förbannad och stressad. Så jag slet av mig skoskydd, cykelskor, hjälm, vintertights, Gore tex jacka, handskar, buff och glasögon och hoppade i dyngsura löparskor och tryckte på en keps på huvudet. Klämde i mig en gel och stack iväg. Som vanligt kändes benen sjukt konstiga de första kilometrarna men sen lossnade det. Jag försökte hålla bra fart första halvan och att öka andra. Jag tog 14 placeringar på löpningen, sprang på 1.51.09 och var pigg hela vägen, men är ändå långt ifrån nöjd med mitt lopp som helhet. Men det är väl det som är tjusningen med triathlon; allt kan hända. Så jag får helt enkelt bryta ihop, fixa ny cykeldator, träna mer cykling och komma igen en annan gång.
Efter loppet, när man tagit emot finisher-tröjan och medaljen, var det bara att bege sig ut på leråkern och hämta sina blöta grejer, klä av sig i regnet och hoppa in i uteduscharna. Vattnet var varmt och skönt men det blåste och var riktigt ruggigt. Men allt går om man vill! Jag satte på mig allt jag kunde hitta i min packning som var någolunda torrt. Min GoreTex-jacka var som en disktrasa men fick duga som lager 4. Sen åt jag lite kall gratismat innan vi körde tillbaka till Sälen. Tack vare full värme i bilen tinade jag upp och när vi kom fram var det skönt att krypa upp i soffan framför brasan och dricka ett glas vin och prata igenom loppet.
Väderförhållandena var de sämsta tänkbara men arrangemanget, banan, funktionärerna och stämningen var kanon. Att jag sen inte presterade på topp är bara att acceptera. Hur som helst var det en jättekul helg och jag tänker komma tillbaka om jag lyckas knipa en startplats nästa år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar