Dags för årets första löpartävling. Vädergudarna var snälla mot mig och lät det komma lite regn igår kväll vilket sänkte pollenhalterna något. Men det är många som lider av pollenallergi så här gällde det att bita ihop och kämpa, men även att lyssna på kroppen såklart.
Starten går och tempot dras upp av alla som ska springa 10 km. Jag försöker hålla igen men det är ju svårt när benen känns pigga. Första milen går lite för snabbt för att vara helt ok och jag känner mig lite sliten. Efter 10 km glesar det ut med folk och jag känner mig plötsligt ganska ensam, jag ser inga andra tjejer om fortsätter ut på andra varvet men några få killar framför mig. Jag hör speakern välkomna alla 10-kmlöpare i mål och jag önskar att jag vore där. Men det är jag inte så det är bara att sätta på auto-piloten och försöka hålla farten uppe trots att draghjälpen försvunnit.
Till skillnad från lite större lopp som Stockholm Marathon och Halvmarathon, gäller det här att hålla reda på vägen och se upp för cyklister, bilar och andra löpare. Jag springer förbi en park längs Kungsholms Strand och hör en pappa säga: ”Titta barn, här kommer även en tjej som springer tävling” och jag inser att min känsla av att vara rätt ensam inte är helt fel.
De sista 5 km gick på ren vilja och jag orkade inte ens bry mig om att titta på klockan. När jag kom i mål återhämtade jag mig dock ganska snabbt och insåg att jag sprungit fortare än jag någonsin gjort på en halvmara. Glad och nöjd försåg jag mig med bullar och bananer och satte mig i gräset. Den goa känslan försvann dock när jag hörde och så att en kille segnat ihop strax före målgången. Det vart fullt pådrag och jag tror alla som uppmärksammade händelsen tog illa vid sig. När jag senare på kvällen läste att han avlidit blev jag väldigt illa berörd. Glädjen över min egen prestation grumlades av den tragiska händelsen och jag påmindes än en gång om hur skört livet är och hur snabbt det kan förändras. Det är klart att man får vara glad över ett pers på en halvmara, bara man kommer ihåg vad som egentligen är viktigast här i livet J. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar