Framåtblickande

Vaknade imorse på uselt humör. Idag är det Stockholm Halvmarathon, vädret är perfekt och jag VILL också vara med, men det kan jag inte för jag är fortfarande sjuk. Antibiotikakuren har inte haft önskvärd effekt och att delta i loppet är helt uteslutet. Jag bestämmer mig för att lämna stan, kanske låter ynkligt, men att heja på mina kompisar skulle kännas för tungt. Eftersom jag själv är sjuk och inte kan träna, orkar ju knappt gå upp för en trappa utan att flåsa som en 90-åring, passar det ju bra att lämna in Orbean på en service. Så jag slänger upp cykeln på taket och kör till Outsport i Solna, fortfarande på uselt humör, barnsligt besviken, och ja okej... jag är lite bitter!

På Outsport träffar jag Hasse, Jonas o Peter. Orbean ska servas nästa vecka medan jag kurerar mig. Jag blir kvar i butiken mycket längre än jag tänkt mig. Vi pratar om cykling såklart men också om utförsåkning. Och suget kommer tillbaka. Innan vi fick barn blev det ett antal skidresor per år och det är ju inte utan att man saknar luften, solen, den orörda snö och tystanden i t ex Gränsen. Peter tipsar om bra heliski i Abisko och berättar lite om sina skidäventyr. Jag börjar fundera på om jag ska damma av mina gamla Head Monster, el om jag är för gammal för offpist-åkning o framför allt för feg nu när jag är förälder...Lämnar butiken på mycket bättre humör och full av inspriation inför den kommande skidsäsongen. I vinter måste det absolut bli minst en "riktig" skidresa. Och kanske måste jag rentav köpa nya skidor för allt hänger väl på materialet?!

Det gäller att ha nåt kul att se fram emot när det känns lite tungt och skidåkning är verkligen kul!