Vistelsen tog snabbt slut men känslan sitter
kvar, länge. Jag tror jag behöver lite sånna här avbrott ibland för att få lite
perspektiv på livet. Nu funderar jag på vilken utpost vi ska besöka nästa gång.
Reflektioner från en helt vanlig tjej i sina bästa år. Jag gillar att träna och föredrar då aktiviteter som löpning, cykling, skidåkning och simning. Bloggen handlar dels om träning, men framför allt om livet i största allmänhet. Stora och små händelser i livet som stör eller berör helt enkelt.
torsdag 18 augusti 2011
Det FINNS annat i livet än träning, faktiskt
Nu vet jag, det FINNS annat i livet än
träning. Visserligen har jag morgonjoggat ett par gånger på semestern, men jag
har även blivit omvänd, delvis i alla fall. Vändpunkten kom när vi tillbringade
2 dygn på Väderöarna, 58° 34′38″N 11°4′4″O, den sista utposten på
Västkusten inför tusen mil av hav, nordsjö och atlant. Båtfärden ut till
ön i en täckt ribbåt var ganska skumpig i 2,5 meter höga vågor, men enligt de
som bor på ön var det lugn sjö den dagen. De kör ut gäster i upp till 6 meter
höga vågor. Väl framme på ön insåg jag ganska snabbt att man inte ens med bästa
vilja varken kan springa eller cykla där. Allt man kunde göra vara att bara
vara. Njuta av lugnet, sola på en klippa, fiska krabbor, bada i tunna, äta god
mat eller titta på utsikten. Lugnet infann sig ganska snabbt i min rastlösa
själ och inte en enda gång funderade jag på träning faktiskt. Jag funderade
överhuvudtaget inte så mycket utan njöt bara av att vara där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar