Tankar om tid

Förra veckan var en förhållandevis lugn träningsvecka. Jag skriver förhållandevis, för det syftar till antal träningstillfällen och inte på belastning och ansträngning. Veckan inleddes med ett cirkelträningspass som jag blivit medlurad på. Det var jobbigt, inte asjobbigt, men tillräckligt jobbigt för att svettas floder och känna en lätt blodsmak i munnen då och då. Före passet ansåg jag mig vara en hyfsat vältränad person, men allt eftersom passet fortskred gick en annan sanning upp för mig. Nu tränades muskler som jag inte trodde fanns och jag anade att träningsvärken inte skulle bli nådig. Passet slutfördes i alla fall med godkänt resultat och det var verkligen kul och skönt att göra nåt annat än att jaga kilometertider i löparspåret eller på cykeln.

Dagen efter var jag ganska stel men ok. Lunchlöpning stod på schemat, tänkt att motverka den tilltagande träningsvärken, och jag joggade iväg ut på Djurgården. Eftersom jag glömt GPS-klockan hemma tänkte jag testa den omtalade appen RunKeeper. Efter mycket om och men fick jag igång appen och gav mig iväg. Jag hade dock glömt stänga av ”rösten”, så med jämna mellanrum blev jag avbruten av en dam som gav mig väldigt utförlig information om mitt träningspass. Detta var väldigt irriterande eftersom jag hade jag glömt byta enhet från mile till kilometer, dessutom försvann musiken varje gång damen bröt in och hon pratade väldigt länge. Ju längre tiden gick dessto mer irriterad blev jag och förbannade alla dessa tekniska prylar man numera är mer eller mindre beroende av. Det blev ett bra tempopass men jag kände ändå en viss irritation efteråt.

Torsdag var det dags för lite terränglöpning. Jag hade problem att få igång GPS-klockan då jag gav mig iväg, men eftersom jag hade bråttom inväntade jag inte någon signal. Detta ledde till att jag sprang drygt 2 km innan klockan hittade en satellit. Följden blev att min kilometertid blev typ 11 min/km eftersom tidtagningen startade då jag började springa. Helt värdelöst alltså!

Veckans sista pass var ett lugnt distanspass och det avlöpte väl. Men när jag skulle överföra mitt pass från GPS-klockan till Garmin connect på datorn, upptäckte jag dock att tidtagningen inte stängts av som den skulle. Den hade av någon anledning inte stängts av förrän batteriet i klockan tog slut. Träningstiden blev 20 timmar, värsta utltramarathon alltså och kilometertiden föga imponerande. 

Suck, vad är det som händer? Jag undrar om det är ett tecken? Jag har läst att man ska springa oftare utan klocka och lyssna på kroppen, det är kanske det jag ska göra. Fast det är ju lite tråkigt för de gånger jag gör det känns det som det går jättefort, men det kanske är det som är vitsen med det hela. Det kanske betyder att jag hittat flytet och att kroppen anpassat farten efter dagsformen? Vem vet, jag har i alla fall lovat mig själv att springa oftare utan klocka i vinter. Det är ändå bara frustrerande att jaga tider när det är snöigt, moddigt och mörkt ute. Så jag lovar mig själv att spara klockan till intervallpassen, säger jag nu i alla fall.