Ally mitt i livet: Team work

Medan jag viker tvätt tittar Samuel på Supertrion där de sjunger..."vad funkar bäst? Team work. Vad funkar bäst Teeeeam work..."

Mitt liv har den senaste tiden fungerat tack vare bra team work både på jobbet och hemma. Fast jag har inte känt mig som någon särskilt bra team medlem även om jag gjort mitt bästa utifrån rådande förutsättningar. Men det känns som jag försummat familjen, inte hunnit göra tillräckligt mycket på jobbet, tränat dåligt och framför allt sovit alldeles för lite. Jag visste att november och december skulle bli hektiska månader och jag har snart genomlidit dem men det har haft sitt pris. Min nya tjänst tillåter inte samma flexibilitet som jag hade tidigare så jag kan inte jobba hemifrån när jag vill längre. Och 100% närvaro på jobbet, certifieringskurs och kvällsjobb hemma funkar inte i längden om man ska hinna ha ett liv vid sidan om. Så det har helt enkelt blivit så att livet vid sidan om fått stå på paus den senaste tiden. Julen har jag inte hunnit reflektera över förrän i veckan då en kompis glatt sa: Om en vecka är det julafton! Och nu är det bara fem dagar kvar.

Livet vid sidan om har fungerat tack vare en förstående man, som fått ta nästan all lämning och hämtning, matlagning, nattning och vab de senaste veckorna. Jag åker till jobbet innan barnen vaknat och kommer hem när Samuel gått och lagt sig. En natt när han vaknade och fick se mig sa han yrvaket: Mamma, är du hemma nu! Ja, det var jag ju men inte när han vaknade på morgonen. Jag har hunnit fundera endel när jag cyklar hem på kvällarna och kommit fram till att inga pengar i hela världen skulle kunna få mig att jobba på det här sättet jämt. Det funkar för en begränsad period, men tänk att alltid ha det så. Nej, jag är för lat för det och gillar alldeles för mycket att vara ledig. Och jag hatar att säga att jag är trött och sliten för jag jobbat för mycket, trött ska jag bli när jag tränat mycket, varit ute med barnen en hel dag eller varit på nån kul fest med mina vänner, men inte av att jobba. Så det så!

Det har varit intensiva veckor, långa dagar med många möten inklusive förberedelser och uppsummeringar. Jag har även klämt in en examinering på min kurs i mitten av december. Men det har funkat tack vare att jag har en fantastisk projektgrupp. Det som till en början föreföll som ett näst intill omöjligt uppdrag, och som jag mycket tveksamt tackade ja till, är på god väg nu och den planerade leveransen innan jul kunde jag sätta check på i fredags. Det kändes oerhört bra, jag var nöjd med min prestation för en gångs skull, och jag hade tänkt fira med en drajja när jag kom hem. Men då var jag så trött att det bara blev en mellanöl och sen ryggläge i soffan.

Jag firade istället med en timmes vattenlöpning med min triathlonkompis Agneta imorse innan jag var på Timothys uppvisning i Parkour. Sen blev det lunch på TacoBar och lite shopping innan vi landade hemma. Imorgon ska vi ha jullunch för mamma och Bosse som kom hem från Thailand i torsdags efter ett par månader i sol och värme. Sen är det några dagars jobb kvar innan vi åker till Småland för att fira jul.

Så nu är min intensiva jobbperiod över och livet återgår till det normala hoppas jag. Det var intressant att göra ett studiebesök i karriäristernas vardag men det var inget för mig. Från och med januari kommer jag jobba 90% och vara hemma en dag i veckan (jobbar halva dagen och är ledig halva). Det ska bli jätteskönt och jag hoppas kunna bidra mer i projektet "Familjen". På jobbet får det bli som det blir, man kan inte gör mer än sitt bästa men ofta är det gott nog.

Lite roliga saker har jag ändå hunnit med under december!